---

Efter nio års tid av längtan hopp och en evig dröm som ska bli sann. Så har äntligen det jag aldrig någonsin trott ska ske hänt. Jag kan fortfarande knappt tro mina ögon, allt känns så overkligt.

 

Efter nio timmars köande utanför BIKBOK i gallerian så slog min dröm in, min dröm som jag har haft sen jag var barn, min dröm som jag velat ska slå in en vacker dag. En dröm som jag bara trodde jag skulle få drömma om...

 

Jag kan inte beskriva med ord hur lycklig jag är, det bevisar att man ska följa sina drömmar och att ingenting är omöjligt. I did it, och jag är så jävla glad att jag åkte dit ensam, att ingen följde med mig, för detta var något jag ville uppleva helt själv och det var värt varenda minut jag satt och väntade på ett smutsigt golv där både ben och rumpa domnade bort timme efter timme. 

 

Jag började gråta i kön när de passerade, allt var så overkligt. Tänk er själva några som ni avgudat i så pass många år och drömt om att få träffa, så slår det in bara sådär ...

 

När vakterna väl släppte på spärrarna så var det full fart upp för rulltrapporna och bara raffa åt sig ett halsband å sedan betala för att kunna få en väska där de kan signera på. Efter att ha varit på 19 plats utanför gallerian, så blev jag helt plötsligt på 4-5 plats väl däruppe...

 

När det var min tur att gå in, tvekade jag först å visste inte vad jag skulle göra, men jag såg dem sitta och titta åt mitt håll och jag kände att nu är det fan dags. Nu blir min största dröm verklighet. Jag gav dem kortet jag skrivit som jag köpte på guldfynd innan, där jag skrev ner det jag ville ha sagt till dem, som jag inte trodde jag skulle kunna få fram på plats.

Sedan lämnade jag fram min väska å de började skriva autografer och båda log så mycket å var så fruktansvärt vackra. Jag har nog aldrig sett så vackra människor i hela mitt liv, med porslinslen hud, jättestora vackra ögon och världens finaste leende. Ashley började med att le mot migoch säga "hey, how are you" jag blev helt stum och kunde inte förstå att detta verkligen händer just nu. Men jag svarade med en darrig röst "I´m fine". och Mary-Kate satt och log mot mig, allt gick så sjukt fort. Hade så mycket jag velat säga, men som inte kom fram, det kanske berodde på chocken, att allt blev så overkligt. 

 

Jag kan berätta att detta var den bästa dagen i mitt liv, den dagen jag aldrig trodde skulle bli sann. "one day" skrev jag ett inlägg om här i bloggen för något år sedan, Den dagen slog just in. Jag har träffat de människor som jag har sett upp till mest, som jag gett mig sådan inspiration. I DID IT. Jag är så jävla glad!!! Ingenting är omöjligt...