---

Ärligt talat, livet har sina upp och ner gångar. Man får acceptera hur människor är och beter sig. Men att bli sårad så djupt att man får kramper i magen och slut på tårar, att man bara vill försvinna, det är inte snällt. Det är inte okej, att gång på gång göra samma misstag, att inte lära sig att vissa saker bör man inte tala om eller öppna munnen och säga. Vissa människor tänker inte, det sårar mig, det sårar mig ännu mer hur tafatt jag blir, att jag inte gör någonting, att jag bara ligger och gråter, det finns inte ord, jag får ingen kraft, när jag tänker tillbaka på det mår jag illa, jag får ont i magen, min kropp bli öm. Vissa människor saknar respekt och förmågan att ta hänsyn. Hur många ord man än säger om att man inte vill höra, så hjälper det inte. Om en månad är skvallret tillbaka igen och jag får ännu mer ont ... Jag trodde jag skulle få slippa detta snack, efter allt jag lidit och vetat om. Trodde det var botten, men det finns tydligen mer att hämta ... Spotta upp alltihoppa så finns ingenting kvar av mig längre ...


Jag mår illa och jag mår ännu mer illa av att ingen förstår att jag menar allvar. Om ni hade förstått hade ni aldrig låtit mig må så dåligt ... och fortsatt snacka, eller fortsatt låta det pågå!

Respekten vart finns den?