---

Nu ska jag öppna mitt hjärta i några rader.

Jag har tänkt mycket och bollad fram och tillbaka mellan olika tankar och idéer jag har fått upp i huvudet. Jag får inte ut något av denna stad, den ger mig enbart smärta, dåliga minnen och en osäker framtid. Jag älskar stockholm, men jag vill vandra vidare i mitt liv, vill börja om på nytt, glömma allt som varit och skapa nya bra minnen. Jag tror att det skulle vara nyttigt att ta steget att flytta härifrån till en mindre stad och se skillnaderna och framförallt se vad andra städer har att erbjuda vad gäller jobb och utbildningar. Jag är trött på mycket just nu och har i stort sett gett upp hoppet om allt och känner faktiskt ingen glädje till någonting längre. Är det meningen att man ska känna så när man bara är 20 år gammal? Ska man inte vara ute och resa jorden runt vid detta lag? Ska man inte ha hunnit flytta hemifrån och börjat skapa ett liv och tänka på framtiden? Jag saknar allt det, jag saknar att missa chansen att kunna åka dit jag vill, att få skapa minnen för livet och förmodligen ha den roligaste tiden i mitt liv. Jag saknar att kunna ha ett jobb att gå till när jag vaknar på morgonen och en egen lägenhet att komma hem till. Men vad har jag åstadkommit? Ingenting av det har ens varit i närheheten att inträffa i mitt liv. Just nu lever jag i en ständig ångest och oro. Jag kan inte med ord beskriva hur tragiskt det är att inte få något vettigt ut av livet. Är det inte vid den här åldern man ska upptäcka nya saker och blicka tillbaka på när man blir äldre. Vad ska jag kolla tillbaka på? Helt ärligt! Varje morgon är en plåga för mig, att se ljuset och att veta att det kommer en till meningslös dag som jag bara sumpar bort genom att göra precis ingenting! Den lättaste vägen kanske är att hitta en vänding i en annan stad... Jag hatar stockholm samtidigt som jag älskar denna stad så mycket. Jag vet inte vad jag ska göra längre, har inget hopp om någonting och jag lever ett liv med enbart murar runt omkring mig just nu.